För att effektivisera sammansättning och utnyttjandet av olika informationsenheter som skall ingå i logiska informationsbehållare bör dessa märkas på ett generellt sätt, (Christiansson, 1998).
Exempel på sådan märkning är Dublin Core standarden med sina 15 märkningstaggar dessa är:
-
Titel på dokumentet
-
Författare eller skapare
-
Ämnesområde och nyckelord
-
Beskrivning av innehåll
-
Publicerare (av den elektroniska versionen)
-
Annan bidragsgivare
-
Datum för publicering
-
Resurstyp (teknisk rapport etc.)
-
Format (html, pdf,...)
-
Resurs Identifierare (exempelvis en URL, Uniform Resource Locator, i form av en http adress på World Wide Web, WWW)
-
Källa (den elektroniska version dokumentet härleddes ur)
-
Språk
-
Relation (till andra resurser)
-
Täckning (geografisk eller tidsmässig)
-
Rättighetshantering (länk till ägare av informationen)
Just nu håller ett konsortium bestående av företag och forskningsinstitutioner på att ta fram ett verktyg RDF ,Resource Description Framework, se även kapitel '9.1 Nomenklatur'. RDF skall kunna användas för definition av nya metaspråk för att beskriva informationsinnehåll på ett generellt sätt för global tillgänglighet. Vi har redan börjat se resultat av arbetet i de objektorienterade system på World Wide Web som kan förmedla för olika mottagare innehållsmässigt specialdesignade informationsenheter (video och text) enligt så kallad push teknik.
|
