|
Bilaga III kreditrisk kreditrating
|
| Sana | 08.07.2020 | | Hajmi | 17,5 Kb. | | #11312 |
Bilaga III
KREDITRISK
Kreditrating
Kreditratingföretag erbjuder information som hjälper kreditgivarna att bedöma kreditrisken, och därmed storleken på premien för kreditrisk1. En kreditbedömning är en komparativ bedömning av sannolikheten för en tidsmässig korrekt återbetalning av det kreditvärderade företaget. Bankerna hämtar information från ratinginstitut både när det gäller utlåning till privatpersoner och företag. Ratinginstituten indelar företagen i olika kreditklasser, vilka visar hur stor kreditrisk företagen är förknippade med. De största och mest kända ratinginstituten är amerikanska Moody’s Investors Service Inc (Moody’s) och Standard and poor’s Corp (S&P). S&P har även ett dotterbolag i Sverige, Standard and Poor’s AB.
Upplysnings Centralen (förkortas UC) är ett banksamägt upplysningsföretag. Basen för UCs kreditupplysningar är en databas som innehåller ekonomisk information om alla svenska företag och privatpersoner över 16 år och är bokförda i Sverige2. Innehållet i registret kommer från olika myndigheter såsom SCB, PRV, RSV och kronofogdemyndigheter mm. För företag får bankerna tillgång till information om betalningsanmärkningar, styrelse, koncernförhållande, bokslutsuppgifter och kreditrating.
Riskberäkning
Genom att multiplicera risken för fallissemang med risken vid fallisemanget kan kreditgivaren få fram den marginal som används för att täcka kreditrisken3. Denna marginal kan definieras som risktäckningskravet.
Risk för fallissemang * Risk vid fallissemang = Risktäckningskrav
Anta att risken för fallissemang är 4% och risken vid fallissemang är 30% så innebär det att kreditgivaren, i sin utlåningsränta måste lägga in ett risktäckningskrav på 1,2% (30% av 4%).
Vid exempelvis blancokrediter är risken vid fallissemang stor, närmare 100% eftersom man inte har tagit någon säkerhet. Banken brukar dock bedöma risken för fallissemang som liten vid dessa krediter. De två riskerna; för och vid fallissemang får balanseras mot varandra. Om risken för fallissemang är väldigt låg kan kraven på säkerheter sättas lägre och tvärtom. I verkligheten är det naturligtvis väldigt svårt att uppskatta storleken på dessa sannolikheter. Grundprincipen är ändå att räntan för en kredit måste täcka den förväntade kreditrisken (risktäckningskravet).
|
| |
