|
Sammanfattning
|
| bet | 11/100 | | Sana | 25.03.2017 | | Hajmi | 2.94 Mb. | | #2449 |
1.5.4Kunskapskommunikation
I alla tider har människor förmedlat kunskaper. Den vanligaste förmedlingsmetoden har varit den muntliga traditionen och lära genom att härma. Efter skriftspråkens inträde har kunskap1 även förmedlats via text. I början var kunskapsförmedlingen via skrift endast för ett fåtal utvalda som fick lära sig skrivkonsten samt fick tillgång till skriftsamlingar. Boktryckarkonstens inträde på 1400 talet har gett kunskapsförmedling via text ett stort swing uppåt. Kunskaper som samlats i skrift kunde nu spridas billigare vilket gjorde att det blev intressant för fler att ta sig ur analfabetismen.
I dagsläget sker kunskapskommunikation genom tal, skrift och bilder precis som tidigare. Den stora skillnaden är lagringen, förmedlingen och åtkomsten av kunskap. Vi kan nu lagra information digitalt oavsett om den förmedlas skriftligt eller audiovisuellt. Fördelar med digital lagring av kunskap är att den kräver mindre fysiska volymer och är lättare att transportera och interagera med. I dag sker kunskapskommunikation genom flera olika media. Vi är inte längre hänvisade till fysiks kontakt vid förmedlandet av information.
Den digitalt lagrade informationen kan göras tillgänglig för allmänheten genom att läggas ut på Internet. Här kan vem som helst leta upp dokument av intresse och ta del av dem. Problemet är att veta att materialet finns tillgängligt på Internet samt var information finns. Det finns sökmotorer på Internet som hjälper till att finna det som söks (se kap 1.6.4 ”Kunskapsnoder i praktiken”). Att kunna söka information på nätet kräver kunskap om sökmotorns kommandon för att kunna begränsa antalet träffar. Liksom tidigare gäller det att ju mer man vet om det man undersöker desto lättare har man att finna relevant information.
Problem kan uppstå då man önskar att leta efter digitalt lagrad information som inte har uppdaterats i takt med den tekniska utvecklingen. Standarden för hur information skall lagras i digitalform ändras ständigt till följd av den tekniska utvecklingen inom området. Risken finns att information om genomförda projekt inte underhålles vid uppdatering av tekniken för avläsning av digitalt lagrad information vilket leder till att informationen inte längre är direkt tillgänglig. Dessutom är det inte allmänt känt att den fysiska livslängden på magnetiska och optiska media ej kan förväntas vara större än 5 - 30 år.
|
| |
