Gustaf Dalén visade sig tidigt vara en mycket driftig person och kom att ligga bakom en rad viktiga uppfinningar, men AGA-fyren blev den mest omtalade.
De fyrar som fanns i början av 1900-talet krävde underhåll och skötsel och det var det som Dalén ville eliminera eller åtminstone minska. Lösningen blev att han skapade en fyr som drevs av acetylengas och som var självjusterande. Han använde en solventil som ströp tillgången på gas när det var ljust och släppte fram gasen när det var mörkt. Han uppfann också en klippapparat som gjorde att ljuset blinkade. Genombrottet kom 1911 när företaget som nu hette AGA vann en uppmärksammad order för att bygga fyrar och ljusbojar för Panamakanalen och därefter vann de världsmarknaden.
Tekniken kom även att användas för andra ljusarrangemang, till exempel för järnvägssignaler. Redan året därpå, 1912, fick han Nobelpriset i fysik för sitt arbete med fyrljusen.
Publicerat med tillåtelse av Anders Angervall, http://andersangervall.se
Aluminium
I och med att batteriet var uppfunnit började kemister med att utsätta olika mineraler för elektrisk ström och den processen kom att kallas elektrolys. Genom denna kunde man få fram nya material.
Aluminium hade flera på detta sätt försökt framställa redan på tidigt 1800-tal. Dansken Örstedt som kom på kopplingen mellan den elektriska strömmen och magnetismen var dock den förste som lyckades framställa aluminium 1825. Han fortsatte emellertid inte med att försöka tillverka aluminium eftersom han troligen inte insåg värdet av det. Rent aluminium är mjukt och lämpar sig egentligen inte till något användningsområde. Det blev istället den tyske kemisten Friedrich Wöhler som 1847 lyckades framställa fasta stycken av aluminium och därmed skapa en mycket stor marknad för aluminium. Han var för övrigt anställd hos den kände svenska kemisten Jöns Jacob Berzelius.
På världsutställningen 1855 i Paris visades för första gången ett stort block av aluminium. Tidningarna skrev att det var silver ur lera och som säkert många hört var aluminium så dyrt att framställa och därmed fint så att gästerna hos Napoleon lll fick äta på vanliga guldtallrikar medan han och hans fru åt på aluminium. Sant är i alla fall att Napoleons son Lulu fick en skallra i aluminium vid utställningen och därmed förstår man att ämnet var högt aktat.
I Sverige började tillverkning 1890, men först 1950 var försäljningen till konsumenter mätbar och därefter skulle den öka kontinuerligt åtminstone fram till 1900-talets slut. Inledningsvis handlade det mest om att minska vikten på olika konstruktioner, men även för att eliminera rostrisken som fanns med järn.
Försäljningen till företag var större. Redan i början av 1920-talet var importen i kronor räknad ganska stor i förhållande till bly, tenn och zink, men den blev aldrig lika stor. Fram till 1950 ökade dock aluminium i kronor räknat nästan lika mycket som zink och mer än bly och tenn.
Publicerat med tillåtelse av Anders Angervall, http://andersangervall.se
Arbetskraftsfördelningen
1700-talet
1760 beräknade man att det fanns 1 300 000 verksamma i jordbruket inkluderat skogsbruk, hantverket sysselsatte 90 000, bergshanteringen 60 000 och manufakturerna, alltså industrin, endast 20 000, eller 1,3 % av det totala antalet yrkesverksamma. Det var fortfarande 90 år kvar tills man kunde tala om industrialisering i verklig skala.
Industriarbetarna blir fler under slutet av 1800-talet
Allt fler arbetare behövdes inom industrin och det är därför som man anser att den industriella revolutionen startade runt 1850 i Sverige då andelen industriarbetare var 10 % och lantbruksarbetarna 80 %. Nu skulle andelen industriarbetare öka ända till 1960 då de kom att utgöra nästan 50 % av arbetsstyrkan. Under samma tid skulle lantbruksarbetet i antal anställda minska till bara 18 %. 1880 hade andelen industriarbetare ökat till 19 %, men sedan skulle det dröja till efter sekelskiftet innan uppgången fortsatte, så fort gick det inte. Det uppstod också ett nytt område med arbetskraft som definierades som tjänster och i den ingick handel, samfärdsel med mera och den ökade också kraftigt.
Folkmängd och yrkeskategorier under 1900-talet
År 1900 var Sveriges befolkning ungefär 5,1 miljoner, varav Stockholm hade 300 000, Göteborg hade 130 000 och Malmö 60 000. Från 1880 hade de som bodde i städerna ökat med enorma 50 %. 50 år tidigare bodde det bara 90 000 i Stockholm, 21 000 i Göteborg och 10 200 i Malmö. Både Norrköping och Karlskrona var något större än Malmö då. Under 1900-talet skulle ökningen av antalet medborgare fortsätta, se tabell nedan.
Årtal Antal
1880 4,6 miljoner
1910 5,5
1920 5,9
1930 6,1
1940 6,4
1950 7,0
1960 7,5
1970 8,0
1980 8,3
1990 8,6
2000 8,9
Nedan anges fördelning på typ av verksamhet. Figuren kommer från filmsoundswedens hemsida. Under 1900-talet var det alltså inte så att industrin ökade drastiskt i storlek utan snarare att tjänster gjorde det på bekostnad av jordbruk.
*Arbetskategorier i en småstad
Det finns en del intressant statistik i boken ”Sagan om Bahco” av Håkan Wall rörande Enköping. Där framgår i procent att följande yrken var vanligast år 1900:
1
|
Piga
|
14,6
|
2
|
Arbetare
|
11,7
|
3
|
Jordägare
|
7,2
|
4
|
Gårdsägare
|
5,0
|
5
|
Fattighjon
|
2,5
|
6
|
Hushållerska
|
2,5
|
7
|
Sömmerska
|
2,3
|
8
|
Biträde
|
1,7
|
9
|
Skomakare
|
1,6
|
10
|
Snickare
|
1,4
|
11
|
Uppassare
|
1,3
|
12
|
Expedit
|
1,3
|
13
|
Fabriksarbetare
|
1,3
|
14
|
Handlare
|
1,3
|
15
|
Dräng
|
1,2
|
Antalet yrkeskunniga, svarvare, gjutare med flera och ingenjörer i mekaniska verkstäder var bara 70 stycken, vilket var något färre än antalet gårdsägare som var 81 stycken. Däremot fanns det en hel del arbetare. Bara inom Bahcos fabriker fanns det 170 anställda totalt.
Noterbart är att det finns väldigt många yrken med mindre andel än 1 %.
I landet som helhet arbetade 1910 cirka 32 % i industrin, bara 50 % var kvar i lantbruket.
Publicerat med tillåtelse av Anders Angervall, http://andersangervall.se
|
