Mopeder
När det gäller motorcyklar skapades ett alternativ för cyklar med påhängsmotor som enligt 1931 års lagtext, källa Ny Teknik, var:
"Velociped som ursprungligen är avsedd och inrättad för framdrivning uteslutande medelst trampning, men som sedermera utan ändring i övrigt försetts med hjälpmotor".
Den fick inte heller väga mer än 45 kg, varav motorn 20 kg.
Denna variant blev kallad lätt motorcykel eller lättviktare och finessen med den var att det inte krävdes körkort, registrering, försäkring eller skatt. Detta upphörde dock 1939 då körkort krävdes. Följaktligen fanns det ett stort tomrum att fylla för just fordon som inte krävde körkort.
Det skulle dock dröja ända till 1952 innan något gjordes. Då kom nämligen lagen om mopeder. Den var definierad på samma sätt som den för lättviktare, alltså en cykel med hjälpmotor, och först 1961 blev det tillåtet att ersätta tramporna med fotstöd. Den fick ha maximalt 0,8 hästkrafter och topphastighet 30 km/t. Mopeden blev en omedelbar succé och man kan anta att köparna i första hand var de som inte hade möjlighet att köpa bil eller motorcykel för att det var för dyrt, men säkerligen också de som inte hade körkort. Sedan kan man ju misstänka att det var många cyklister som köpte moped också. Det finns visserligen ingen statistik före 1963 över hur många mopeder det fanns i landet och inte heller över vilka det var som köpte mopederna, men rimligen var det mest äldre män. Toppåret var i alla fall 1963 då det fanns 720 000 mopeder i landet.
Intressant nog kom en ny målgrupp i slutet av 1960-talet, ungdomarna, som var ett ganska nytt fenomen då. Bland dem blev det ett måste, om man var kille, att ha en moped. Samtidigt hade de mopeder som nu dök upp ett helt annat utseende som tilltalade ungdomarna. Det var då som Puch och Zündapp med flera började att säljas.
Det går inte att jämföra den påverkan som cykeln kom att ha särskilt på landet med mopedens påverkan på vanorna, men särskilt för ungdomarna blev mopeden ett frihetstecken. Man kunde nu träffa kompisar som bodde mycket längre bort än förr utan att bli trött. På 1970-talet var det så vanligt att ungdomar hade mopeder att den ungdom som valde bort mopeden kom att betraktas som mycket speciell. Under samma decennium började också några få flickor att åka moped, men det skulle dröja till 2010-talet innan flickorna blev dominerande när det gäller att färdas på mopeder.
Man skulle kunna tro att ungdomarnas intresse för mopederna medförde att ännu fler mopeder såldes, men så blev det inte. Istället minskade antalet registrerade mopeder till bara 469 000 stycken 1969. Därefter är det svårt att hitta siffror om antalet mopeder eftersom SCB valt att inte ta med dem i sina årsböcker, men rimligen fortsatte minskningen. Uppenbarligen var det inte ungdomarnas intresse som svalnat utan de äldre männens, och att man valde bil istället för moped.
När det gäller ungdomars intresse för mopeder kan man se en minskning som inträffade efter det att datorspel hade introducerats på marknaden under 1980-talet. Nintendo lanserades 1986 i Sverige. Därefter blev det färre och färre som åkte moped och på 1990-talet var det till och med en ovanlig syn på våra vägar jämfört med tidigare, men som nämnts ovan under senare tid ser man allt fler flickor som åker moped.
Från 1999 blev det tillåtet med EU-mopeder eller som de officiellt heter mopeder klass 1, och om dem kan man hitta en del statistik. EU-mopeder får köras i maximalt 45 km/t och ha som mest 5,44 hästkrafter stark motor. De gamla mopederna som från och med nu kallas mopeder klass 2 är fortsatt inte med i statistiken. De avställda mopederna som är många är inte heller med i statistiken. Så här såg det ut 2006 till 2015 för EU-mopeder. Minskningen beror sannolikt på kravet på körkort som infördes 2009.
2006 75 399
2007 84 877
2008 92 808
2009 91 677
2010 78 348
2011 75 169
2012 73 163
2013 73 176
2014 75 211
2015 75 678
Publicerat med tillåtelse av Anders Angervall, http://andersangervall.se
Motorcyklar, allmänt
Den första kända motorcykeln med en förbränningsmotor konstruerades av Gottlieb Daimler och den provkördes första gången 1885, men det var faktiskt en motorcykel med stödhjul. Det hade dessutom funnits ångdrivna motorcyklar tidigare. Om man istället definierar en motorcykel med krav på två hjul och en förbränningsmotor så var den första motorcykeln som serietillverkades gjord av tyskarna Hildebrand & Wolfmüller 1894. Den kom att säljas i 750 exemplar fram till 1895. Ett mindre antal kom till Sverige och idag finns en bevarad på Nordiska museet. Dock var modellen inte tillräckligt bra så den försvann från marknaden.
Första gången det tillverkades en ”modern” motorcykel var 1901 när de ryska bröderna Michel och Eugene Werner utgick från en cykel, kapade den och satte in motorn framför pedalerna, samt stärkte ramen. Motorn hade både elektrisk tändning och flottörförgasare.
Utvecklingen kom dock att drivas av USA där först Hendee Manufacturing Company från 1901 fick stor framgång med sin modell Indian. Långt senare, 1928, bytte företaget namn till Indian Motocycle Manufacturing Company. Varför det blev ”motocycle” och inte ”motorcycle” har att göra med det franska ordet moto som betyder motorcykel, men det blev väl ändå inte helt rätt.
Indian är ju en känd motorcykelmodell, men vad kanske inte alla känner till så var det en svensk som låg bakom designen och framgången och han var också med och startade företaget. Han hette Carl Oscar Hedström och kom från Lönneberga i Hultsfred. Han flyttade till New York på 1880-talet och arbetade på små tekniska verkstäder där. Redan tidigt började han designa lättare och mer hållbara cyklar och så småningom motorer. Han blev snart uppskattad och var med och utvecklade så kallade farthållarmotorcyklar, som var gasdrivna och användes för att klyva vinden under cykellopp. Det visade sig att hans motorcyklar var mycket mer tillförlitliga än konkurrenternas varianter. Det var under denna tid som han träffade George Hendee som då tillverkade cyklar och sponsrade olika tävlingar. Hendee blev så imponerad av Hedströms motorcyklar att han bad honom utveckla en variant för masstillverkning.
1901 släppte man som sagt en motorcykel med namnet Indian och succén lät inte vänta på sig. Två år senare, 1903, satte Hedström hastighetsrekord för motorcyklar med 56 mph som motsvarar 90 km/t. 1913 blev företaget världens största tillverkare av motorcyklar. Det året tillverkades 32 000 stycken. Även de motorer som han tillverkade blev en succé. Det uppskattas att det tillverkades cirka 125 000 motorer av hans modell.
1903 startade Harley-Davidson tillverkning av motorcyklar i en mycket blygsam skala. Det skulle dröja till 1906 innan de började med industriell tillverkning, men även då i blygsam skala. Det året sålde de 50 motorcyklar. Det var inte förrän man började få framgångar på racerbanorna som försäljningen tog fart. 1913 var man ikapp Indian i tävlingarna och det året sålde man 16 284 motorcyklar. Från 1914 skulle Harley-Davidson dominera racingen i många år. 1920 blev man störst i världen, men inte större än vad Indian var 1913, man sålde 28 189 motorcyklar fördelade på 67 länder det året.
Intressant nog startade ett svenskt företag tillverkning av motorcyklar samma år som Harley-Davidson 1903, nämligen Husqvarna, som så småningom skulle bli riktigt framgångsrikt med sina motorcyklar i olika tävlingar och sedan även försäljningsmässigt. 1960 var ett toppår då man hade 26 % marknadsandel i Sverige.
Under 1910-talet förbättrades motorcyklarna genom att gasreglage, trumbroms, fotkoppling, startmotor och elektrisk belysning infördes. Fram till 1920 användes motorer med sidventil, men sedan kom varianten vi har än idag, toppventilen. Något senare kom också överliggande kamaxel.
Antalet registrerade motorcyklar var 1919 cirka 9 000 och de ökade snabbt till 22 000 under 1924 och till 57 000 under 1930, så ökningen under 1920-talet var sexfaldig. Antalet bilar 1930 var som jämförelse 104 000. 1950 var antalet motorcyklar nästan i kapp bilarna. Det året var antalet registrerade bilar 250 000 och motorcyklarna 212 000. Anledningen till detta var förstås att motorcyklarna dels hade blivit lika bra som bilarna vad gäller motorer och komfort, men framförallt var de ju billigare och ganska många var dessutom utrustade med sidvagn.
Tiden efter 1950 fortsatte antalet bilar och motorcyklar att öka kraftigt, men sedan nåddes toppen för motorcyklarna 1954 med runt 320 000 stycken. Detta kan med stor säkerhet bero på att bilarna nu var billigare och erbjöd så mycket mer, men också på att mopeder fanns att köpa från 1952. Minskningen fortsatte och 1964 fanns det bara 87 000 motorcyklar registrerade. 1972 var det nere i 44 000. Sedan började det bli populärt med motorcyklar igen och det berodde säkert på att lättviktare nu definierades som max 125 cc och att japanerna hade tagit sig in på marknaden med mycket attraktiva modeller.
Tillverkningen av motorcyklar dominerades stort av England ända fram till 1960-talet då snygga välutrustade och moderna tunga motorcyklar exporterades från Japan. I Sverige fanns dock ett undantag då Husqvarna Vapenfabrik började tillverka en lättviktare 1955 som kom att kallas Silverpilen. Den dominerade marknaden fram till 1964 då tillverkningen lades ner på grund av osäkra trafikegenskaper.
På 1970-talet var Honda, Kawasaki, Yamaha och Suzuki helt dominerande på mindre motorer, men i slutet blev de det även på större. I det här sammanhanget blev Husqvarna enbart en tillverkare av motocrosscyklar.
1984 var antalet uppe i 108 000. Sedan låg det stabilt fram till 1992 varefter en långsam ökning skedde på cirka 10 000 fler per år och runt sekelskiftet ökade det till 20 000 per år så att det såg ut så här årsskiftet 2012/2013:
Motorcyklar i trafik vid årsskiftet 2012/13 efter ålder
Antal Andel (%)
0 - 4 år, 37 101 13
5 - 9 år, 67 129 24
10–14 år, 61 329 22
15 – år, 118 383 41
Samtliga 283 942 100
I mars 2016 är siffran uppe i 295 000.
Nu är vi alltså i stort sett tillbaka till toppnivåerna från 1954, men användningen är annorlunda. Hela 41 % av motorcyklarna är äldre än 15 år och får anses vara någon form av hobby-motorcyklar. 67 % är på mer än 600 cc och 31 % på mer än 1 000 cc, vilket tyder på att motorcyklar av typen Harley-Davidson är mycket vanliga och att det inte finns några lättviktare längre.
Publicerat med tillåtelse av Anders Angervall, http://andersangervall.se
Motorcyklar, lättviktare
Redan 1923 tillverkade företaget AB maskinfabriken i Halmstad en lättviktsmotorcykel under namnet Mod. R. Det enda kravet från lagstiftningen var att den måste väga mindre än 50 kg. Det fanns inga krav på körkort eller skatt. Mod. R hade en cylindervolym på 147 kubik och 3,5 hästkrafter. Det kom även en dam-modell. Detta medförde att marknaden snabbt ökade, men redan 1927 beslöt myndigheterna att denna lättviktare skulle jämföras med de tyngre motorcyklarna och därmed försvann marknaden.
Det dröjde dock inte länge innan ett nytt förslag kom nämligen 1931, som innebar att man tillät cyklar med påhängsmotor som enligt 1931 års lagtext, källa Ny Teknik, var:
"Velociped som ursprungligen är avsedd och inrättad för framdrivning uteslutande medelst trampning, men som sedermera utan ändring i övrigt försetts med hjälpmotor".
Den fick inte heller väga mer än 45 kg, varav motorn 20 kg och storleken på motorn begränsades till 100 kubikcentimetrar (kubik). Det fanns ingen generell begränsning av hastigheten, men 70 km/t var troligen det fortaste man kunde åka eftersom man bara hade ca tre hästkrafter, förutsatt att vägen var tillräckligt bra, men det var den knappast aldrig.
Det var alltså helt enkelt fråga om en vanlig cykel som fick en påhängsmotor. Pedalerna var kvar och fungerade både som start och broms och extrakraft vid branta backar.
Denna variant blev också kallad lätt motorcykel eller lättviktare och finessen med den var också att det inte krävdes körkort, registrering, försäkring eller skatt och att den dessutom var billigare än en vanlig motorcykel. Man behövde inte heller vara äldre än 16 år.
Av någon oklar anledning kom motorerna inte att kallas 100-kubikare, på samma sätt som alla andra storlekar avrundas, som 250-kubikare eller 500-kubikare. Istället kallades de 98-kubikare. Saken har diskuterats på www.classicmotor.se, men ingen har ett bra svar där. Förklaringen är nog att Sachs, som var den tidens största tillverkare av motorer för motorcyklar, 1932 lanserade en motor med namnet 98 M 32, som då i folkmun blev 98-kubikare. Sedan följde andra som ILO (motorn som Husqvarna använde) efter.
Rex motorcyklar
Det finns förvånansvärt lite om Rex motorcyklar på nätet om Rex motorcyklar, men cybermotorcycle.com och har en hel del som sammanställts nedan. Det finns också en bok av Gunnar Flodén som heter ”Lättviktaren” och i den finns en del information om Rex.
AB Maskinfabriken Rex i Halmstad som var ett av de första företagen i Sverige som började att tillverka cyklar, påbörjade även tillverkningen av motorcyklar redan 1908, fast de kallades för motorvelocipeder.
När den nya lagen om lättviktare kom 1931 lanserade de en motor som hette Rex Midget och som de sedan använde till olika cykelmodeller. Motorn var tillverkad av Villiers i England och var en tvåtaktsmotor för viktens skull. Även den var på 98 kubik.
Här kommer lite mer fakta om lättviktaren:
Motor: Villiers Midget, 98 cc, borrning och slaglängd 50x50, smörjning enligt bensinoljesystemet med en halv deciliter olja per liter bensin
Förgasare: Villiers
Magnet: Villiers patenterade svänghjulsmagnet, helt inkapslad
Växellåda: Albion med två växlar, frigång och koppling
Bensintank: Placerad ovan övre ramen och innehöll tre liter
Det fanns även kedjeskydd, signalhorn och ljuddämpare.
1936 kom Rex med en lyxigare variant som följdriktigt kallades Rex Midget Lyx. Då hade den fått tre växlar och Villiers blockmotor med dubbla avgasportar, ändrat avgassystem och större bensintank. Modellen blev mycket populär, inte minst för att den ansågs vara en av de snabbaste lättviktarna på marknaden och dessutom mer eller mindre vibrationsfri. Den hade svart bensintank med röd rand.
1938 kom modellen Midget Sport med duplexram. Det var samma motor, men nu var den tvåväxlad. Den kom också i en dam-modell med blå färg och utan växel och förstås med nedsänkt ram för att damerna lättare skulle kunna gränsla den samt ekerskydd. Den kostade 435 kronor som är ungefär 13 000 kronor 2017.
1939 fick den också fjädrande framgaffel.
Marknaden för lättviktare fortsatte uppåt och 1938 såldes runt 30 000 stycken i Sverige. 1939 fanns det 75 000 lättviktare i Sverige. 1931–1939 såldes det 23 000 Rex lättviktare.
Detta upphörde dock mer eller mindre 1939 då körkort och skatt krävdes, precis som för de tyngre motorcyklarna. Eran med lättviktare på 98 kubik var därmed slut.
Följaktligen fanns det ett stort tomrum att fylla för just fordon som inte krävde körkort, men det skulle dröja till 1952 då mopeden lanserades.
Publicerad med medgivande av Anders Angervall, http://andersangervall.se/nostalgi
Motorsågar
Det har funnits motorsågar sedan tidigt 1900-tal, men de var nästan uteslutande avsedda för två man och dessutom så tunga att det inte var hanterligt med en sådan motorsåg i skogen.
Så småningom hade tekniken utvecklat så att man kunde tillverka en lättare motorsåg och det hävdar Jonsereds Fabriker att de var först med 1954, enligt deras hemsida. Företaget Stihl menar samma sak på sin hemsida, men att det var redan 1950.
Sanningen var dock att det var ett norskt företag som var först med att tillverka en riktigt lätt motorsåg. Det var Norsk Sagbladd Fabrikk, som kom ut med en motorsåg som fick namnet Comet 1949 som endast vägde 8,5 kg. I Sverige började den säljas 1950 genom att företaget AB Como, Mats & Tore Bjerke startade licenstillverkning i Sverige under namnet Comet B.
Det finns skilda uppfattningar om hur populär sågen blev jämfört med tyngre varianter, men det faktum att Jonsered köpte produkten 1954 visar väl att det inte var något större fel på den. Den var dessutom vattentät, vilket ingen annan motorsåg var. Jonsereds utvecklade produkten under namnet XA Raketen.
Samma år som Comet tillverkades 1949 släppte det svenska företaget Gustaf Holm & Co AB en variant som vägde 20 kg som de utvecklat från en kanadensisk tillverkare, Hornets motorsåg. De kallade sin ”svenska” motorsåg för BE-BO. Den kom levererad med alla tillbehör i en praktisk trälåda och sålde redan 1950 i 500 exemplar.
Så här såg den tekniska specifikationen ut enligt www.solhem9.se. Där kan man förövrigt hitta information om ett stort antal motorsågar från den här tiden.
Fram tills att den blev utkonkurrerad 1955 såldes den i över 15 000 exemplar. Därefter kom de produkter som vägde under 10 kg att dominera marknaden och från nu skulle försäljningen ligga runt 30 000 per år. 1958 kom de första sågarna med membranförgasare som innebar att man nu för första gången kunde vända på sågen hur man ville utan att den stannade. Det var fram tills nu ett ganska stort problem, för lättstartade var de inte.
Med tiden blev företagen som tillverkade BE-BO sammanslagna till företaget Partner som tillsammans med Jonsered och Husqvarna (från 1958) var de största tillverkarna. De blev sedan i slutet av 1970-talet uppköpta av Electrolux.
Publicerat med tillåtelse av Anders Angervall, http://andersangervall.se
| 