Lantbruk, se kapitlet jordbruk
Lastbilar
Den första lastbilen tillverkades i slutet av 1890. Det exakta årtalet är en aning oklart. Svenska Wikipedia anser att det var Daimler 1891 och engelska Wikipedia att det var Benz 1895. Det står inget om saken på Daimlers hemsida, men på Mercedes Benz hemsida hittar vi förhoppningsvis svaret. Det var enligt den 1896 och lastbilen var gjord av Daimler-Motoren-Gesellschaft. Den levererades till England och kunde skryta med hela fyra hästkrafter och en lastkapacitet på 1 500 kg. Intressant nog var det inte någon större efterfrågan på lastbilar i Europa, men det ändrades när militären i Tyskland 1906 bestämde sig för att skaffa ett större antal och därmed följde de andra ländernas krigsmakter efter.
Det lär ha varit bryggeriföretaget Pripps & Lyckholm som 1899 importerade den första lastbilen till Sverige. Det finns förövrigt ett foto av den på Carlsbergsveriges instagramkonto.
De första lastbilarna i Sverige tillverkades av företaget Vabis i Södertälje och Scania i Malmö. Scania är förresten latin och betyder Skåne. Scanias första lastbil kom 1902 och var en ombyggd träkärra och vad man kan se hade den trähjul skodda med plåt. Det tillverkades dock inte fler än sex lastbilar fram till 1906 och inte många fler senare heller. Det var först under första världskriget som det tog fart genom efterfrågan från militären och sedan än mer 1925 då Scania Vabis var ett gemensamt företag och de lanserade en så kallad snabblastbil, den kunde nämligen köras i 40 km/t och hade gummidäck och kullager och fyrväxlad växellåda.
När Volvo så bildades fick man snabbt en riktig konkurrent. Volvos första lastbil, LV 40, kom 1928. Det var räddningen för Volvo eftersom personbilstillverkningen inte gav några pengar. Det först när Volvo PV 444 släpptes efter andra världskriget som personbilsförsäljningen tog fart på allvar.
Ett problem med lastbilar var att de drevs med bensin som var förhållandevis dyr jämförd med råolja, men 1932 utvecklade Jonas Hesselman på Volvo en råoljemotor, fast man behövde använda elektrisk tändning ändå vilket gjorde det aningen komplicerat. Några år senare hade man dock lyckats höja kompressionen och då behövdes inte elektrisk tändning för att starta motorn och därmed fanns en billig och enkel lösning. Så småningom övergick man till diesel eftersom den hade bättre egenskaper än råolja. Den första egna dieselmotorn byggde man 1936.
1949 kom direktinsprutning av diesel. 1951 introducerades turboladdning av dieselmotorer för rälsbussar och båtar av Scania Vabis. Sedan blev Volvo först med att införa det på lastbilar 1954. Därmed var grunden lagd för den moderna lastbilen och i fortsättningen skulle man modifiera och utveckla systemet till exempel med laddluftkylning och intercooler som kom 1981.
Det var också nu under 1950-talet som lastbilarna slog ut hästarna som det vanligaste sättet att frakta last. 1950 fanns det 85 000 lastbilar, vilket rimligen innebar att lastbilen var dominerande. 1957 gick det en lastbil på fyra bilar, vilket kanske var den högsta relativa siffran någonsin. Jämför man med siffrorna för traktorer kan man se att traktorn slog ut arbetshästarna i jordbruket först under 1960-talet. 1994 hade lastbilen uppnått den förkrossande andelen av 96 % av alla landbaserade transporter och är väl ännu högre idag.
Publicerad med medgivande av Anders Angervall, http://andersangervall.se/nostalgi
Lanthandeln
Det tidigare skråväsendet hade med största säkerhet stoppat alla försök till en teknisk utveckling för att inte tala om en industriell dito. Skråväsendet fungerade ju så att det fanns en stark monopolism i systemet. Det bestämdes först hur många mästare det skulle finnas inom ett visst område och det antalet var sedan fast. Det fanns ingen möjlighet att etablera någon konkurrerande verksamhet. Man lärde visserligen upp lärlingar som sedan blev gesäller, men den enda möjligheten de hade att få bli självständiga var att flytta dit det saknades hantverkare. Följaktligen hade inte mästarna något intresse av att utveckla sin verksamhet för de satte ju själva sina priser och om de tillverkade för mycket för den egna marknaden så kunde de inte sälja det vidare. Industriell verksamhet var alltså inte någon fördel. Det saknades alltså en drivkraft för att få bättre tekniska lösningar.
Detta var dock något som de styrande förstod och därför avskaffades skråväsendet 1846, och inte nog med det, 1864 infördes näringsfrihet. Nu måste inte skomakarbarnet bli vid sin läst längre. Det kunde i princip bli vad det ville. Detta var säkerligen det mest betydelsefulla beslutet för att ekonomin skulle bli bättre som någonsin har tagits i Sverige, även om det skulle ta många år innan friheten verkligen utnyttjades.
I början av 1800-talet hade det mesta som behövdes av gemene man tillverkats av hantverkare eller av bönderna själva, men nu började det säljas färdiga tyger och mindre tygvaror som halsdukar, men även skor, tapeter, porslin, glas och redskap som hade tillverkats i fabriker, företrädesvis utomlands. Dessa varor kunde dock inte säljas via handelsbodarna eftersom de var förbjudna på landet. Lösningen blev istället att ambulerande säljare åkte runt och sålde varorna. De kallades nasare, vilket inte var en positiv term då och inte nu heller. Termen gårdfarihandlare fanns också med en något mer positiv klang.
Detta var visserligen också förbjudet, men mycket svårare att kontrollera än handelsbodar. Anledningen till att man inte fick bedriva handel på landet var ett påfund i slutet av 1200-talet då Folkungaättens regenter ville att städerna skulle leva upp genom en livlig handel, eller om det kanske snarare handlade om att se till att köpmännen i staden fick det ännu bättre på böndernas bekostnad.
1846, när skråväsendet föll, blev det för första gången tillåtet att öppna en handelsbod på landet om den låg minst tre mil från närmaste stadsgräns. Det var verkligen efterfrågat för redan 1847 fanns 960 handelsbodar runt om i Sverige och det är väl nu som konsumtionen börjar på allvar. 1860 fanns det 2 100 handelsbodar och när så lagen om näringsfrihet kom 1864 blev resultatet att antalet steg till 4 300 år 1870. För första gången fanns det alltså förutsättningar för industrin att få avsättning för sina varor på ett helt nytt och effektivt sätt.
Lanthandel blev beteckningen för en sådan handelsbod och många av dem kom snabbt att utvecklas till affärer där man kunde köpa det mesta. Och fanns det inte i lager så beställdes det. Ganska snart blev matvaror, snus och drycker en viktig del i försäljningen.
En annan effekt som lanthandeln medförde var att de boende i närområdet allt som oftast fick tillfälle att prata med varandra och handlaren själv blev som ett nav i byns informationsnät och genom sina kontakter med säljare inom och utom landet fick byn en hel del nyheter den vägen också. Det var alltså inte bara konsumtionen som ökade kraftigt, informationsutbytet ökade också. Lanthandlaren fungerade ibland även som uppköpare av varor och kunde sälja det lokalt tillverkade vidare, vilket ökade böndernas inkomster. Troligen innebar lanthandeln det genombrott i konsumtion som var nödvändigt för att den industriella revolutionen skulle kunna fortsätta att utvecklas till riktig industrialisering. Systemet med lanthandel fanns kvar ända till 1960-talet.
Publicerad med medgivande av Anders Angervall, http://andersangervall.se/nostalgi
Luftfarkoster, luftballonger
Det finns flera bevis för att ballonger hade funnits i Kina tidigare, men i Europa hänger det samman med upptäckten av vätgas 1876 av engelsmannen Henry Cavendish och han kunde också bevisa att den var lättare än luft. Bröderna Montgolfier använde sig av varmluft när de för första gången lyckats få en ballong i luften i juni 1883, men när fransmannen Jacques Charles hade kommit på hur man skulle tillverka vätgas genom att använda svavelsyra och järnfilsspån kunde han i augusti samma år lyfta med hjälp av vätgas. Den 19 oktober 1883 flögs den första bemannade luftballongen av en av bröderna Montgolfier och bara några dagar senare flög Charles vätgasballongen.
Nu startade en ny era med en rad olika luftballongskonstruktioner där väte vann framgång eftersom man kunde flyga mycket längre än varmluftballongerna. Det krävdes ju att de hade med sig bränsle som var tungt.
I Sverige blev ingenjör Andrée berömd när han 1897 flög till Nordpolen tillsammans med några andra. Det var dock ett dumdristigt och illa förberett företag. Ballongen kunde inte styras eftersom det inte fanns annat än släplinor att använda. Den var inte heller tillräckligt tät så vätgasen läckte ut och dessutom var inte expeditionen förberedd på kylan. Den flög bara två dagar innan ballongen landade eftersom vätgasen hade läckt ut.
Det fanns förvisso många skäl till att använda en ballong, och det man saknade var möjlighet att manövrera den. Till slut byggde man ett fungerande luftskepp med propellrar som drevs av en elmotor, fast då sa man skruvar, inte propellrar. Den som gjorde det var brasilianaren Santos-Dumont och bragden bestod i att åka runt Eiffeltornet 1891.
Zeppelinare
I början av 1900-talet arbetade framförallt bröderna Lebaudy för att förbättra luftballongerna både vad avser utformning och styrning. Till sin hjälp hade de Henri Julliot. De konstruerade tillsammans en mycket större ballong som var mer cigarrformad, föregångaren till zeppelinaren. Den första levererades till franska armén 1906. Den var hela 60 meter lång med en bredd på 10,3 meter. Det fanns två 35 hk motorer på vardera sidan av luftskeppet. Vid vindstilla var hastigheten maximalt 12 m/s, alltså ungefär 43 km/t.
Ungefär samtidigt hade den kände kavallerigeneralen greve Zeppelin i Tyskland arbetat med en styv konstruktion med en bärande aluminiumstomme överdragen av tyg. Efter ett antal olyckor kunde han 1906 visa upp en farkost som var utomordentligt stabil och snabb. Han gjorde en resa i 55 km/t under två timmar och därmed började en ny typ av luftfart.
Zeppelins luftskepp var ännu större än tidigare varianter och mätte hela 136 meter. Den drevs av två 110 hk starka motorer som var kopplade till två gondoler som hängde under farkosten och var sammankopplade till ett förhållandevis stort utrymme i mitten.
1908 förstördes detta första luftskepp av en elektrostatisk urladdning. Under de följande åren var det då och då olyckor med luftskepp och oftast med människor dödade. En av de värsta hände 1922 i USA då 34 människor förolyckades, alltså ungefär samma antal som vid den världskända Hindenburgolyckan 1937, se mer om den nedan. Det stoppade dock inte verksamheten eftersom flyget faktiskt var betydligt farligare.
Nu började en framgångsrik tid för zeppelinarna och de flög till och med jorden runt. För Sveriges del fick vi 1926 se när den berömde konstruktören och flygaren italienaren Umberto Nobile flög över Sverige på väg till Nordpolen. Med ombord var Roald Amundsen som redan var känd som den förste som nådde Sydpolen. Med fanns också en minde känd svensk, meteorologen Finn Malmgren som hade varit med Amundsens expeditioner tidigare. Färden gick över Stockholm och det finns ännu idag folk som minns händelsen.
Vid en senare resa med Nobile 1928 avled Malmgren efter att ha landat och försökt ta sig till en plats där han kunnat få hjälp. Han klarade det inte, men två av de andra expeditionsmedlemmarna gjorde det.
Det var alltså allmänt bekant att resor med luftskepp inte var ofarliga, men värt riskerna. Vad man dock försökte ändra på var användningen av vätgas och det naturliga valet var då helium som inte kunde antändas lika lätt som vätgas. När Zeppelin byggde Hindenburg var den därför anpassad till helium. Vid den här tiden fanns det helium tillgängligt enbart i USA och med tanke på Hitlers framfart i Tyskland, men framför allt Zeppelins framgång med sina luftskepp, var man från USA:s sida måttligt intresserad av att leverera helium, vilket fick till följd att Hindenburg tvingades använda vätgas. Som en trolig konsekvens av detta skedde en olycka i New York 1937 då zeppelinaren Hindenburg fattade eld. 35 människor dog i olyckan, vilket alltså inte var så mycket jämfört med tidigare, och 62 överlevde faktiskt. Skillnaden mot tidigare olyckor var att man dels sände om det direkt i radio, dels att allt blev filmat. Den filmen köptes sedan av amerikanska myndigheter och skickades ut till USA:s ambassader runt om i världen för vidare gratis distribution. Det handlade alltså inte enbart om rädsla när publiken dels fick se filmen, dels kunde höra ett direktreferat från olyckan. Det handlade troligen också om ett handelskrig från USA:s sida och politik. Resultatet blev i alla fall att man slutade med Zeppelinare.
Publicerad med medgivande av Anders Angervall, http://andersangervall.se/nostalgi
Medicinska framsteg av svenskar Sänkan, sänkningsreaktion
De allra flesta som har tagit ett blodprov vet att man ofta mäter den så kallade sänkan för att avgöra om det finns en infektion i kroppen. Det man mäter är hur fort blodkropparna sjunker i stillastående vätska. Den metoden uppfanns av en svensk som hette Robin Fåhræus 1921 då han var verksam på Uppsala Universitet menar en del källor, och det var säkert så att han tillsammans med Alf Westerström utvecklade metoden och förfinade den, men på engelska heter metoden Biernacki's test och uppfanns av den polske läkaren Edmund Biernacki i slutet av 1800-talet.
Hjärt-och lungmaskinen
Utvecklingen mot en hjärt-lungmaskin började redan 1930 då den amerikanske kirurgen John H Gibbon började fundera på om det inte var möjligt att skapa en maskin som kunde ”hjälpa” hjärtat under en operation. I Sverige arbetade kirurgen Clarence Crafoord inom samma område som Gibbon och de kom också att träffas för första gången 1939 och då kunde Gibbon visa upp en prototyp som fungerade på en katt. De fortsatte sedan gemensamt att arbeta vidare på en apparat som var tillräckligt säker för att kunna användas på människor och 1953 var det premiär för hjärt-lungmaskinen i USA under Gibbons ledning. Den patienten levde en bit in på 1980-talet så metoden blev genast en succé, men trots det tvekade man. Redan året därpå hade Crafoord och hans team med bland andra Åke Senning genomfört den andra operationen med hjärt-lungmaskin som också var den första i Europa. Sedan länge är nu den här proceduren standard i sjukvården. Crafoord betraktas också för sina övriga arbeten som pionjären inom öppen hjärtkirurgi.
Pacemakern
En pacemaker används för att stimulera hjärtat att slå normalt. Den första som opererades in i en människa utfördes av Åke Senning 1958, samma person som var med och arbetade med hjärt-lungmaskinen. Dessutom var själva pacemakern gjord av Rune Elmqvist, som också var läkare, men med inriktning på medicinsk teknik. Han hade förresten redan uppfunnit världens första bläckskrivare för EKG. Elmqvist tog aldrig patent på pacemakern eftersom han trodde att dess användningsområde skulle vara begränsat. Idag finns det bara i Sverige runt 60 000 patienter som har pacemaker så det var väl en allvarlig missbedömning. Å andra sidan har säkert många fler fått hjälp tack vare att det inte finns något patent.
Den första operationen gick bra, men man var tvungen att byta pacemaker många gånger, men trots det blev patienten över 80 år och överlevde både Senning och Elmqvist.
Inledningsvis var det dock stora problem med tillförlitligheten, både vad avsåg tätningen och batterierna. Det var först under 1970-talet då titan användes för att täta pacemakern och litiumbatterier för att driva den som tillförlitligheten ökade. Idag anses metoden tillräckligt bra för att inte i sig själv ge upphov till några dödsfall.
Konstgjord njure, dialys
Det hade förekommit försök med konstgjorda njurar under 1940-talet, men det var den svenske läkaren Nils Alwall som 1946 först använde en fullt fungerande konstgjord njure. Avsikten med den var att rena blodet utanför kroppen med hjälp av en cylinder gjord av metallnät och med ett elva meter långt korvskinn lindat runt cylindern som en filtrering. Den här processen kom att kallas dialys. Metoden utvecklades, men det skulle dröja länge innan den slog igenom. Oväntad hjälp kom dock så småningom från en av storägarna i Rausing & Åkerlund, Holger Crafoord, som var adopterad in i Crafoordsläkten som ovan nämnde Clarence Crafoord tillhörde. Han startade företaget Gambro 1964 med uppgift att industriellt tillverka dialysmaskiner och det var då som marknaden startade på allvar. Idag lär Gambro ha ungefär 25 % av världsmarknaden.
Strålbehandling
Röntgenstrålning uppstår om man accelererar elektroner genom vacuum mot en anod. Detta upptäcktes av Wilhelm Röntgen 1895, men det blev inte känt förrän 1896, men sedan spred det sig fort över världen och vid den stora Konst- och industriutställningen i Stockholm 1897 var läkaren Thor Stenbeck på plats tillsammans med sin assistent Gösta Forsell och visade och demonstrerade hur man kunde se skelettet i kroppen. 1899 lyckades Stenbeck med den kanske första strålbehandlingen mot cancer, i det här fallet hudcancer, genom att använda mycket starka röntgenstrålar. Forsell blev sedan pionjär inom strålbehandling i Sverige och var med och startade bland annat Radiumhemmet som finns kvar än idag.
Antikoaguleringsmedel mot blodproppar
Ålänningen Erik Jorpes studerade som nydisputerad vid Rockefeller Institute i USA kring heparin. Heparin är ett ämne som motverkar koagulering av blod och som utvinns ur slaktavfall från nötkreatur och gristarmar. Det finns alltså inte naturligt i blodet hos människor. 1935 blev han den förste som lyckades att framställa kemiskt rent heparin vilket innebar att man nu kunde använda det på patienter. Efter några år med fördjupad forskning lyckades han att få ovan nämnde Clarence Crafoord att ingå ett samarbete med honom. Det ledde också 1936 till bildandet av det kanske äldsta läkemedelsföretaget/apoteket i Sverige som fick det något ovanliga namnet ”Apoteksvarucentralen Vitrum Apotekareaktiebolaget”. Det började som första företag att tillverka heparin. På 1960-talet användes det allmänt för blodförtunning och sedan dess har förstås många liknande läkemedel dykt upp.
Poliovaccin
Polio är som många vet en allvarlig förlamning som företrädesvis drabbade barn i Sverige förr. I arbetet med att förstå vad som orsakade sjukdomen var föreståndaren för Statens bakteriologiska laboratorium, Carl Kling, mycket framgångsrik och i American Society of Microbiologys tidning ”Journal of Virology” finns en artikel som bland annat beskriver just detta.
Carl Kling tillsammans med Wilhelm Wernstedt och Alfred Pettersson lyckades redan 1912 visa hur polio spreds. Det fanns alltså goda kunskaper i Sverige och det var säkert det som ledde till att en professor vid Karolinska institutet, Sven Gard, lyckades framställa vaccin på avdödat poliovirus ungefär samtidigt med amerikanen Jonas Salk, alltså 1955. Redan två år senare 1957 infördes allmän vaccination i Sverige, vilket väl visar på hur allvarligt man såg på sjukdomen.
Historien bakom denna massvaccinering är ganska intressant. Det var den mest framgångsrika massvaccineringen någonsin. I början av 1950-talet drabbades årligen mer än 5 000 svenska barn av polio, vanligen på hösten, och därför kallades den ”höstens spöke”. Vaccinering handlar om att framställa virus som inte smittar, men som ger antikroppar i blodet ändå. Det kallas att avdöda viruset och just att göra detta korrekt skulle bli en av de stora stötestenarna.
Det största problemet med att framställa vaccinet var att det var mycket komplicerat och dyrt och att det därför behövdes nya metoder. Sven Gard åkte därför till John Enders på Children´s hospital i Boston för att med honom diskutera de försök som han gjorde på att odla virus, ett mycket snabbt sätt att framställa virus. Det fanns dock ett stort motstånd inom etablissemanget i USA om det överhuvudtaget var möjligt. Gard blev däremot övertygad om metoden och lyckades få Nobelkommittén att ge just Enders och två andra Nobelpriset i fysiologi eller medicin 1954.
Just det året började Sven Gard i Huvudsta i Solna med ett utvecklingsprojekt ihop med Statens bakteriologiska laboratorium och Karolinska institutet för att ta fram ett svenskt vaccin. I det arbetet kom man fram till att Salks metod för att framställa vaccin och förståelsen för hur det fungerade inte var tillräckligt effektiv och inte heller korrekt. Det vaccinet skulle också visa sig vara för potent och det märkte man också under 1955 genom att över 200 barn blev sjuka efter att ha fått Salks vaccin.
Vid den internationella poliokonferensen i Rom samma år ansatte Sven Gard Jonas Salk hårt för vad han menade var brister i hanteringen och resultatet. 1956 löste Gard problematiken med att kunna räkna ut hur man skulle avdöda viruset i lämplig grad utan att döda det helt. 1957 kände man sig säkra på att ha fått fram det perfekta vaccinet och det beslöts omgående att man skulle gå till massvaccinering. Det var naturligtvis ett svårt beslut, men lyckligtvis blev det mycket framgångsrikt och inom fem år hade polio nästan utrotats i Sverige.
I princip samtliga av Gards kollegor i Sverige ville nominera honom tillsammans med Salk och två andra för lösningen av polions gåta och framställningen av vaccinet, men Gard stoppade dessa ambitioner genom att hänvisa till att nobelpris får man inte för tillämpningar av andras resultat, alltså Enders med flera, utan för att man kommer med egna.
Dosetter
En dosett är något som de flesta vet en ask där man kan lägga sitt dagliga behov av piller under till exempel en vecka. Det var Kjell Moe, anställd på ett större läkemedelsföretag, som i slutet av 1960-talet fick idén under en seglats med bland andra sin svärmor som hade flera olika mediciner. Den första prototypen byggdes av tändsticksaskar, men ganska snart kom den variant vi ser idag. Numera är det en världsprodukt och den har faktiskt också varit i rymden.
Rullatorer, rollatorer
Märkligt nog går det inte att finna några andra personliga hjälpmedel än käppar och kryckor för personer som hade svårt att gå förrän under 1950-talet. Då tillverkade man en enkel metallkonstruktion med fyra ben, varav två med hjul. Långt senare 1978 konstruerade sjuksköterskan Aina Wifalk, som hade svårt att gå på grund av polio, en mycket mera avancerad variant som hon kallade rullator.
En rullator har en mängd finesser, såsom fyra hjul, bromsar, handbroms, och ofta en behållare för saker att ta med. Rullatorn kan vikas ihop och justeras individuellt. Den blev snart en stor succé. Det är svårt att hitta siffror, men vi vet att 1987 såldes det cirka 25 000 stycken och 2005 hade det ökat till 55 000. Det motsvarar 60 % av alla som blir pensionärer per år. 2016 finns det angivet att minst 250 000 personer använder rullator, men troligen är det fler med tanke på den höga försäljningen. Rullatorn är numera en världsprodukt fast under namnet rollator.
Publicerad med medgivande av Anders Angervall, http://andersangervall.se/nostalgi
Mikrovågsugnar
Det ska ha varit en ren slump, som så ofta, att man upptäckte vad mikrovågor kunde åstadkomma. Det var amerikanen Percy Spencer som jobbade på ett företag i USA med radarsystem som upptäckte att radarsignalen tycktes påverka det jordnötssmör som han hade i fickan. Radarsystem fungerar så att de sänder ut högfrekventa signaler på flera gigahertz och på något sätt skapade de uppvärmning. Radarn fick helt enkel atomerna att vibrera vid en viss frekvens, nämligen 2,5 gigahertz. Så småningom insåg han att man kunde värme upp det mesta
Han tog ganska snart patent på sin uppfinning och tillverkade sedan den första mikrovågsugnen, fast då hette den Raydarange och var 304 kg tung och kostade en mindre förmögenhet.
Det blev ingen egentligen efterfrågan förrän långt senare, i slutet av 1970-talet då mikrovågsugnen, som den kallades nu, var tillräckligt liten och billig.
I Sverige introducerades den under tidigt 1980-tal som det snabba och skonsamma sättet att tillverka mat. Eftersom tekniken som användes bestod av högfrekventa elektromagnetiska fält blev det i början en hel del diskussioner om det var farligt och om maten kunde fatta eld.
Det stoppade dock inte försäljningsframgången eftersom det redan under tiden 1982–89 såldes mer än 1,3 miljoner mikrovågsugnar med toppåret 1988 då 425 000 stycken såldes. Under 1990-talet såldes 2,2 miljoner, men det var stora skillnader beroende på år. 1996 var bottenåret med bara 134 000 sålda och det var också det år då priserna på bostäder i Sverige var som lägst efter att ha sjunkit under större delen av det tidiga 1990-talet. Det är i sig ett bevis för att produkten betraktades som en ”trevligt att ha- produkt”, men inte som särskilt viktig. Under 2000-talet såldes 2,9 miljoner och från 2010 har försäljningen legat på runt 300 000 stycken per år. Alltså en stabil storsäljare för att tillhöra köksapparater.
Publicerad med medgivande av Anders Angervall, http://andersangervall.se/nostalgi
|
