Informationsblad för hembygdsgårdar

Textilindustri

Utvecklingen mot en textilindustri började i England i slutet av 1700-talet. En viktig uppfinning var spinnmaskinen ”Spinning Jenny” som konstruerades av James Hargreaves 1764. Det var alltså en ersättare för spinnrocken som var mycket snabbare. 1769 tog engelsmannen Richard Arkwright patent på en vattenhjulsdriven spinnmaskin som sedan vann stor framgång. Arkwright lär vara den förste riktigt rike industrialisten. Runt 1779 gjorde engelsmannen Samuel Crompton en ny spinnmaskin som tog det bästa från Spinning Jenny och Arkwrights maskin och som kom att kallas Spinning Mule. Då kom det riktigt stora uppsvinget, dels för att maskinen var bra, men också för att han inte tog patent på den.

Edmund Cartwright konstruerade sedan en mekanisk vävstol som kunde drivas av en ångmaskin och 1785 tog han patent på den.

En strumpstickningsmaskin utvecklades också, vilket beskrivs nedan under avsnittet om Jonas Alströmer.

Nämnas bör också den vävstol som Joseph Marie Jacquard uppfann 1808. Den kallades mönstervävstol och använde för första gången hålkort som sedan skulle spela en stor roll för datorerna ända till slutet av 1900-talet.

Jonas Alströmer

En strumpstickningsmaskin var en variant på en vävstol och var precis som den helt manuell. Den uppfanns redan 1589 av en engelsk präst som hette William Lee, men det skulle dröja till slutet av 1800-talet innan den började bli allmän i Sverige. Den kallades på svenska ”handkulierstolen” och det ordet är så ovanligt att man bara får två träffar på nätet!

Maskinerna väckte stor uppmärksamhet, och till och med när Carl von Linné 1746 besökte Alingsås, sa han att "strumpstolmakeriet uti hwilken strumpmachiner av järn smiddes och förfärdigades konstigare än något ur". (Ur avser klockor)

Enligt Wikipedia skulle textilindustrin ha blomstrat och redan vid 1754 räknade man antalet sysselsatta till 14 000 personer. En siffra som dock förefaller starkt överdriven, se mer om detta nedan.

Det finns också en annan beskrivning om Alströmers framgång där det tydligt framgår att den var beroende av statliga lån och att det vid hans manufakturverk 1746 bara var 134 män sysselsatta och 741 kvinnor och att när regeringspartiet hattarna förlorade makten 1765–66 så fick han inte längre något stöd och allt förföll för att slutligen avslutas med en brand 1779. Man bör vara medveten om att termen manufaktur oftast avser en manuell tillverkning på plats eller i hemmen som styrs gemensamt. Till exempel kan en skräddarmästare företräda en manufaktur med ett antal anställda sömmerskor och väverskor som arbetar i hemmet.

Vid Linnés besök omtalade han 14 maskiner varav sju användes i manufakturen. Det borde ju rimligen ha varit många fler om 14 000 personer arbetade inom textilindustrin.

På Alingsås kommuns hemsida kan man också läsa följande:

”1950 var textilindustrin som störst med 2 300 anställda, vilket motsvarade 55 procent av stadens industriarbetare.”

Vilket alltså stödjer antagandet att textilindustrin under Alströmers tid inte var i närheten av 14 000 personer och inte heller var någon industri i egentlig mening.

Eftersom det finns olika beskrivningar i olika källor, men även inom Wikipedia, är det svårt att veta vad som egentligen var sant angående denna gryende industri. I boken ”Svensk teknikhistoria” av Jan Hult med flera, som tycks sällsynt välunderbyggd, menar man att Alströmers insats ur industrisynpunkt var marginell.

Även om han kanske inte bidrog till någon industri att tala om var han trots det en viktig person för den kommande industrialiseringen. 1739 var han nämligen med och bildade en vetenskapsakademi efter utländska förebilder, och intressant nog blev en kvinna så småningom invald i akademin. Det var Eva de la Gardie som 1748 visade att det gick utmärkt att göra brännvin på potatis och det skulle ha varit det egentliga skälet till att potatisen blev så populär.

Fortsatt utveckling

Det var bomulltillverkning som kom att industrialiseras först. I Sverige startade det första mekaniska bomullsspinneriet i Lerum utanför Göteborg redan 1795 av William Chalmers som idag är mest känd för att ha startat föregångaren till Chalmers Tekniska Högskola. Spinneriet var vattendrivet genom Säveån. Följande år skulle en mängd spinnerier startas runt om i landet.

Det var trots det, först i början av 1800-talet som dessa maskiner hade utvecklats tillräckligt för att kunna användas i en storskalig produktion. De första textilfabrikerna grundades i alla fall i England som blev det första landet som tog steget från hemslöjd till fabriksindustri.

Textilindustrin fortsatte att utvecklas genom inköp av maskiner och import av teknik, främst från England. Förutom de försök som Jonas Alströmer hade gjort med insmugglade maskiner för strumpstickning hade arbetet i Alingsås manufakturverk varit nästan helt baserat på traditionellt hantverk. I England däremot hade man uppfunnit och tagit i drift den flygande skytteln för vävning, spinnrocken, Spinning Jenny, den mekaniska vävstolen med mera och de teknikerna fanns nu i Sverige också.

Fresks textilfabrik på Lidingö installerade den första industriellt använda ångmaskinen i Sverige redan 1804. Trots det anses att det var först 1834 det blev industriellt på allvar. Det var när Rydboholms väverifabrik i Borås började med att tillverka bomullstyger med hjälp av mekaniska vävmaskiner som drevs av ånga. Allt eftersom blev också ylleindustrin mekaniserad.

1833 byggdes Jonsereds fabriker utanför Göteborg och det mest intressanta med dem var att det inte bara var fabriksbyggnader utan också ett eget litet samhälle. Där fanns sjukstuga, ålderdomshem, skola och affär. Detta gjorde förstås att Jonsereds fabriker blev en eftertraktad arbetsplats.

I mitten av seklet hade priserna gått ner på textilier så mycket att allmänheten hade råd att köpa gardiner, mattor, sängkläder och kläder i större omfattning.

Bland de mer kända företagen startade Borås Wäfveri 1857, Gamlestadens fabriker 1854 och Mölnlycke Wäfveri 1848. De sysselsatte sig i första hand med bomull och så blev Göteborg och Borås centrum för bomullsindustrin. Ungefär samtidigt utvecklades textilindustrin i Norrköping och skulle under 1900-talet växa sig stor. Fast det dröjde till 1870 innan mer än 50 % av textilierna var tillverkade inom industrin, alltså själva tyget, inte kläderna, det skulle dröja många år innan konfektion (maskinsydda kläder) blev allmänt. Det innebar i alla fall att textilindustrin 1870 var en av de mest genomindustraliserade av alla industrigrenarna och att Norrköping hade en dominerande ställning tillsammans med Sjuhäradsbygden.

Trots den industriella utvecklingen fortsatte tillverkningen vid gårdarna att vara en stor del av den totala tillverkningen, särskilt vad avser vävning och mattor.

I slutet av århundradet fanns det cirka 30 bomullsspinnerier i Sverige, men det var fortfarande ett mycket lågt antal jämfört med utlandet.

1900-tal

Framställning av tyger baserades på utländsk råvara såsom ull, bomull och silke, men det fanns också det inhemska konstsilket (viskos) från 1930. I beklädnadsindustrin handlade det om sömnad, trikå och konfektion. Trikå betyder att det är maskinstickat. Konfektion är kläder som skapats av maskiner.

Svensk textilindustri hade som sagt sin tyngdpunkt i Göteborg, Norrköping, Sjuhäradsbygden samt i Skåne. 1911 fanns 175 textilfabriker i Norrköping, bland dem fanns Norrköpings Bomullsväveri AB som grundades 1852 och Holmens Bruks och Fabriks AB som grundades redan på 1600-talet av industrimannen Louis de Geer fast textilindustri blev det först 1854. I och med detta började arbetskraft att efterfrågas till fabrikerna och de som tidigare hade suttit hemma och spunnit eller vävt blev nu fabriksarbetare och helt beroende av fabriksägaren för sin inkomst. I Borås startade textilfabriker som Algots, grundat 1907 av Algot Johansson, samt Eiser.

Konstsilke som alltså kommer från trämassa hade ganska länge varit populärt i Europa och runt 1930 såldes råmaterialet sulfit från Sverige i så stor omfattning som 30 % av hela den europeiska marknaden, men det fann ingen tillverkning av tyger i Sverige. Det skulle ändras när Kooperativa Förbundet började med att tillverka kläder av konstsilke. Det blev snabbt en god försäljning och redan 1947 var det 450 anställda på företaget.

Konstsilke eller viskos hade också ett amerikanskt namn som kanske är mer välkänt nämligen rayon. I de flesta hem finns ett antal produkter av viskos eller med innehåll av viskos. Förutom att viskos liknar silke med sin glans är det faktiskt mer lättvättat än bomull, men också mer känsligt för centrifugeringar. Det används till kläder av skilda slag, men också till blöjor och tamponger, cellofanpåsar, korvskinn, hårprodukter, samt i blandningar med ylle och bomull.

Algots kläder var mycket populära både före och efter andra världskriget. 1952 tillverkades nästan två miljoner plagg. Tolv år senare 1964 tillverkades fyra miljoner plagg. Eftersom just Algots fabrikers verksamhet är väl beskriven kan man från den ana hur utvecklingen gick till som helhet.

1920 hade Algots ett 30-tal sömmerskor på fabriken medan 1500 arbetade hemifrån. Under 1930-talet utvidgades arbetet som gjordes i fabriken och snart var allt arbete koncentrerat dit. Skälet var förstås att maskinerna ersatte sömmerskornas arbete. I slutet av 1940-talet var arbetsstyrkan uppe i över 1 000 personer. I landet som helhet var det 40 000 anställda inom textilindustrin varav 85 % var kvinnor.

På 1960-talet började det bli hård konkurrens från låglöneländer som Finland och Portugal. I mitten av 1970-talet fick vi det som kallades teko-krisen som fick till följd att i princip all textilindustri försvann från Sverige. Algots gick i konkurs 1977. 1950 var det nästan 150 000 anställda för att sedan minska till mindre än 10 000 1995.

Idag satsar den svenska textilindustrin inte enbart på kläder och textiler. Det handlar även om så kallade tekniska textiler som kan användas inom många områden, exempelvis i vägbyggnad och i produkter från pappersindustrin. Fokus ligger på textilernas styrka och böjlighet. I framtiden kan det även bli möjligt att använda textiler inom medicin, till exempel som en del av benimplantat eller för att tillverka konstgjorda blodkärl.

Publicerat med tillåtelse av Anders Angervall, http://andersangervall.se

Tidningar

Bland de större kan nämnas:

• 
  1724 Stockholms Post-Tidningar
  
• 
  1755 Inrikes Tidningar
  
• 
  1758 Norrköping Weckotidningar
  
• 
  1769 Dagligt Allehanda
  
• 
  1778 Stockholms-Posten
  

Den mest kända tidningen från denna tid är Aftonbladet som startades av Lars Johan Hierta 1830, samme person som startade stearinljustillverkning på Liljeholmen. I början trycktes 2 500 exemplar, men genom införandet av snabbare pressar ökade upplagan till 40 000 exemplar 1890.

Aftonbladet var annars en tidning som just kungen tyckte skrev felaktigt och nedlåtande om honom och han lyckades stoppa ett antal aftonbladsutgåvor. Hierta hade emellertid sin lösning klar och när Aftonbladet version 1 stoppades så utkom version 2 och så höll det på.

Annars blev 1800-talet det århundrade då tidningarna slog igenom på bred front, se exempel i listan nedan:

• 
  1831 Westmanlands Läns Tidning
  
• 
  1832 Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning
  
• 
  1836 Wermlands-Tidningen
  
• 
  1837 Norrlands-Posten
  
• 
  1838 Östgöta-Correspondenten
  
• 
  1841 Barometern
  
• 
  1859 Göteborgs-Posten
  
• 
  1861 Norrbottens-Kuriren
  
• 
  1864 Dagens Nyheter
  
• 
  1865 Jönköpings-Posten
  
• 
  1870 Sydsvenska Dagbladet
  
• 
  1884 Svenska Dagbladet
  
• 
  1885 Social-Demokraten
  
• 
  1887 Arbetet
  
• 
  1889 Stockholms-Tidningen
  

Stora delar av folket hade alltså nu möjlighet att läsa fri press och det gav ett avtryck på tillståndet i landet som var oöverträffat. Det fanns möjlighet att skriva om det mesta och genom det samla människor. Det är inte förvånande att under denna tid organiserades väckelserörelsen, nykterhetsrörelsen och arbetarrörelsen. Det hade knappast varit möjligt utan dagspressen. Det var också nu som man började annonsera på allvar, vilket förstås skapade större efterfrågan som i sin tur drev industrialiseringen framåt. Slutligen blev nu svensken informerad om vad som hände i Sverige och i världen. All sådan information hade varit censurerad genom makthavarna tidigare. Post- och Inrikes Tidningar skrev bara om sådant man tyckte folk behövde veta, inte vad som egentligen hände.

Tidningarnas roll hade under 1900-talet blivit ännu viktigare och antalet tidningar var stort. Under första världskriget hade tidningarna sin storhetstid. Det var ju extra viktigt att få veta vad som hände ute i Europa och någon radio fanns ju inte. Det var också under den här tiden som det typografiska utseendet ändrades med bland annat stora rubriker och så har det varit sedan dess med tillägg av fler foton och slutligen färgfoton.

1919 fanns det 235 dagstidningar som gavs ut minst tre gånger i veckan. Det finns statistik från omkring 1920 som visar pappersanvändningen bland tidningarna och det borde ju vara ungefär samma sak som upplagan, se nedan i storleksordning.

Dagens Nyheter
Stockholms-Tidningen
Svenska Dagbladet
Aftonbladet
Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning
Skånska Dagbladet
Stockholms Dagblad

Från 1921 slogs landets nyhetsbyråer ihop och TT, Tidningarnas Telegrambyrå, skapades. Handelstidningen i Göteborg var först med en radiomottagare för nyheter från utlandet. Detta medförde fler och snabbare nyheter, särskilt när TT började använda telex mellan Stockholm och Göteborg 1930. Ungefär samtidigt började man använda bildtelegrafi, men den tekniken blev inte långvarig. 1931 köpte Stockholms-Tidningen det första flygplanet för tidningsdistribution och reportage.

Veckotidningar

Det är svårt att finna belägg för när det som vi idag kallar veckotidningar började säljas, men så mycket är klart att det fanns ett antal, till exempel Illustrerad Tidning, Lördags-magasinet, Familje-wännen, Söndags-magasinet och Ny Illustrerad Tidning som var en svensk veckotidning som gavs ut på lördagar åren 1865–1900. Fast de flesta fanns bara kortare perioder med begränsade upplagor, men med Ny Illustrerad Tidning var det lite annorlunda. Den hade en kulturell inriktning och hade många av landets mest framstående skribenter och konstnärer som medarbetare. Den innehöll artiklar om personer, poesi, noveller, historia och kultur bland annat.

I nummer 8 1881 publicerades för första gången dikten "Tomten", författad av Viktor Rydberg och med illustrationer av Jenny Nyström. Den dikten är det fortfarande många som kan utantill. Den inleds med "Midvinternattens köld är hård” och avslutas med ”endast tomten är vaken”. När det gäller stor upplaga var det tidskriften Svenska Familj-Journalen som var mest framgångsrik. Den utgavs 1862–1887 och i slutet av 1870 kom den upp till en upplaga av 70 000 exemplar. Grundaren av tidningen var Christian Gernandt i Halmstad, som 1875 också tog initiativet till Nordisk Familjeboks första upplaga.

Tidningen var fosterländskt präglad och innehöll en hel del historia, men också lotterier, pristävlingar med mera. Gernandt var troligen den som först använde omfattande marknadsföring för att sälja veckotidningar.

I slutet av seklet fanns en rad olika veckotidningar och det skulle bli fler under nästa sekel.

Många veckotidningar hade alltså börjat ges ut under slutet av 1800-talet, men det var först efter första världskriget som upplagorna ökade rejält. Intressant att notera är att tidningarna i de flesta fall var så kallade familjetidningar med något för alla i familjen och det saknade motsvarighet i övriga världen. Allers med en upplaga på över 200 000 var ledande. Under 1950–60 var Året Runt och Hemmets Veckotidning störst med upplagor på över 400 000 exemplar. Även under 2015 behåller familjetidningar sitt grepp och återfinns nästan alla överst i försäljningsstatistiken, men upplagorna har minskat väsentligt. Allers är störst med 172 700, sedan kommer Hemmets Veckotidning, Hemmets Journal och Svensk Damtidning. Den största tidningen som inte är kopplad till ett företag eller förening är TV-tidningen.

Nu skulle man kunna tro att i takt med internet så är det alltfler som läser allt färre tidningar, men det räcker ju att se hur många olika tidningar som finns till salu idag för att förstå att utbudet aldrig har varit större än idag.

Publicerat med tillåtelse av Anders Angervall, http://andersangervall.se

Tidningspressar

Tryckeri
Ett stort problem med att sprida skriftlig information var att man var tvungen att skriva av en befintlig text för att få en kopia. Detta medförde naturligtvis att spridningen blev minimal. Det skulle dock ändras under 1450-talet då Johannes Gutenberg uppfann boktryckarkonsten, som innebar att man med en press och utskurna spegelvända bokstäver kunde skapa kopior mycket snabbare och billigare. Trots det var det fortfarande för folk i allmänhet inget som man kunde ta del av, förutom när det gäller biblar som nu alltmer kom att tryckas upp i stora antal. Det skulle dröja in på 1800-talet innan den industriella varianten av boktryckarkonsten vann inträde, se nedan.

Cylinderpressar

Genom att cylinderpressen uppfanns i England 1811 ökade hastigheten från maximalt 250 ark per timme till mer än 1 000 ark per timme. Det hade nu blivit möjligt att trycka stora kvantiteter text till rimlig kostnad. Detta kanske inte låter så märkvärdigt, men skulle få mycket stora konsekvenser när det gäller att föra ut information både för tidningarna och för bokutgivningen och inte minst i utbildningssammanhang.

Rotationspressar

Det riktigt stora genombrottet kom först på 1860-talet då rotationspressen uppfanns. Hastigheten steg då till svindlande 12 000 ark per timme. Arken var dessutom dubbelsidiga. I Sverige togs den första i bruk 1882 hos Svenska Dagbladet. Cylinderpressarna fanns trots det kvar eftersom de kunde trycka djuptryck bättre, vilket innebär att trycka från etsade ytor.
Publicerat med tillåtelse av Anders Angervall, http://andersangervall.se

Torkskåp, torktumlare och manglar

Torkskåp finns med i statistiken från 1968 enligt nedan och har sedan dess varit förvånansvärt stabilt vad gäller försäljningsnivån även om det långsamt har minskat från och med 1976 då torktumlaren började säljas. Även den följer trenden med en ökning på 2000-talet.

Manglar var däremot mycket viktigare förr och fanns i många hushåll, särskilt bland villahushållen, där omanglade lakan knappast var att tänka på. Idag är försäljningen nere på 20 % av den 1968. Nu sover vi alltså på omanglade lakan och det går bra det med.

Publicerat med tillåtelse av Anders Angervall, http://andersangervall.se

Download 3,74 Mb.